Spelar pennan roll?

Jag kan tycka att det är svårt ibland att rita ifall jag inte har med mig mina vanliga pennor, eller om jag skaffat ny penna/ny skissbok och inte hunnit "komma in" i den riktigt än.

Man kan ju tycka att det spelar väl ingen roll vilken penna eller papper man använder, det är ju inte pennan som ritar utan den som håller i pennan. Kan man rita så kan man rita, eller hur? Kan man rita kan man väl rita med vad som helst, annars är man kanske bara en halvkass tecknare som skyller på att man har "fel verktyg"?

Men visst spelar verktygen roll. Inte så att det finns någon Magisk Penna därute som gör att vem som helst kan rita jättebra, men man skaffar sig sina favoriter. Handen rör sig olika med olika verktyg, man lär sig efterhand hur just ens egen favoritpenna fungerar och vad man ska göra för att få de streck man vill. Verktyget blir som en förlängning av en själv. Byt ut mot ett annat verktyg, och plötsligt är man på ruta ett igen, och bara: jahapp..? Hur funkar det här nu då? Och det kan vara både kul och spännande, och lite jobbigt tills man kommit på hur man ska göra för att få till det som man vill.

Som jämförelse, två teckningar ritade vid samma tillfälle.
Med min vanliga favorit-tuschpenna:

Och med nya penselpennan:

Ja. Ni ser ju. Jag är så koncentrerad på hur pennan gör linjer att proportionerna åker all världens väg.
Det var ungefär här jag bestämde mig för att byta penna till något bekvämare och plocka upp penseln en annan dag...

Comparison:
1. My old fave pen 2. My new Brushpen of Darkness (and Dryness)
Interesting how different tools can give such different results. I know how the old pen works, and so it is like an extension of myself - the barrier between mind and paper is minimal. Not so with the yet unfamiliar brushpen, where I'm still oh so much a beginner, lost but merrily stumbling along wherever the pen goes.
Also, I'm obviously so busy exploring the new and interesting lines the brushpen can make, that I completely forget about proportions and anatomy. Hahaha! Look at that shoulder and arm, what's going on there??
Great shading tool, though.

Mer caféteckningar

Sen bytte vi café, och jag bytte penna till något jag är lite mer van med.
Och plötsligt blir folk mycket mera lika hur de brukar se ut! Hurra!

Then we changed cafés, and I changed pens. Yey!

More friends

Another quick sketch with the Brushpen Of Darkness. Same café, same table, different friend (hi there D! Man, you look serious here).
There's something odd going on there with the arms and hands, but that's the way it can go when sketching straight from life, one minute, with ink, and no pencil sketch beforehand. You get what you get. (And I managed to make a better sketch of this dude later.) I do like the shoulder part and back though, those turned out really nice. They've got a nice sense of volume there.

Anyway, it's from the SKETCHbook. Which means, it's the place where I'm allowed to make mistakes so I don't make them later. ;)

I've decided to put up mistakes and sketches here as well as finished drawings. Though it is scary to show stuff that's not finished or perfect in my eyes.

En dag full av fika

Träffade några vänner för en vinterpromenad på julmarknad i Gamla Stan, och efter det hamnade vi på Café Mineur för att värma oss med varm choklad. Penselpennan vill fortfarande inte ge mig den sortens linjer som jag vill att den ska, men jag brottas vidare med den. Den ritar inte som jag vill att den ska rita, men jag försöker fundera ut om jag gillar det ändå. Det är lite rått. Kanske intressant ändå. Jag får nog testa den ännu lite till och fundera på det här.

Winter in Stockholm can be so insanely beautiful some days that there just isn't anything else to do but be outside and walk, watch the sun glitter on the snow, and after a while find a café to go indoors and have a cup of hot cocoa.

That's what we did, that day.

Still trying to get that pen to work for me, as you can see. I know what I want it to do, but not yet how to get there. It's how it always is with new pens.

The otter? It's how my friends think an otter should be, in an ideal world.
Another reason why I love my friends. They've got weird brains.

Skansen

Jag och några kompisar var på Skansen idag, de flesta av oss i tjugotalskläder.
Snön låg vit på alla taken, det dracks glögg och nyponsoppa, det åts brända mandlar, det åktes häst och vagn, det fikades i tjugotalsmiljö, kastades snöbollar och tittades på de djuren som var vakna så här års (rävarna, vargarna, renarna, älgarna, vildsvinen, ugglorna). Björnen sover, järven hade gömt sig bakom en sten och lon såg vi inte ens en tass av. Känns lite sådär att titta på djur i fångenskap faktiskt, det känns som om en hel del av djuren tycker det är lite jobbigt med alla människor som glor. Och ropar, och viftar, och visslar och har sig.
Men uttrarna, uttrarna! De kom fram och skulle hälsa på alla människorna som stod utanför hägnet, hur roliga och söta som helst. Jättenyfikna.

Jo, och så klappade jag en älg också. Den var inte så sträv som man kan tro.

Och jag har en ny penna: Pentel Colorbrush. Den är dubbelt så dyr, och sämre, än min förra penselpenna som var nån japansk billighetsvariant. Bläh.

Today a bunch of us went to Skansen, an open-air museum here in Stockholm. It was snowing like it has been for the last week, and about -7° C. Lovely winter weather. Just for fun, most of us went dressed up vintage-style, which raised some eyebrows among the other visitors.

Highlights: petting a moose and watching the otters.
I'm not too keen on the idea of keeping animals in captivity, to be honest, even if I like the opportunity to look at them up close and for real. Lots of the animals just really don't seem all too happy to have humans staring at them all day and taking pictures – but the otters, the otters! They come running up to the glass to have a look at YOU and say hello. "Hello! Hi! Hello! Who are you? Hello hello! Hello! Hi!" Otters are beyond cute.

In other news: I'm not impressed with my new brush pen. The brush bit is ok but the ink flow way too low. Crap.

Testar nya pennor

Har experimenterat lite med andra pennor för att hitta nånting som är smidigt att ha med överallt och som inte känns som en vanlig tuschpenna. Jag är svag för reservoarpennor, såna där med bläckpatroner i, men de är faktiskt ganska obekväma att rita med i längden eftersom skaftet är så kort och mina fingrar långa. Funkar icke, jag får kramp efter ett tag.

Men så när jag grävde i en låda med blandade grejer hittade jag en Rotring Artpen med 18 centimeter skaft, som hängt med som skrivpenna på den tiden när jag höll på med kalligrafi. Den gillar jag! Och tydligen kan man byta stift i den också. Som ni kan se på linjerna sitter det ett platt kalligrafistift i den nu, och det blir ju en lite speciell karaktär på linjen då.

Jag tyckte det blev rätt fint. Väldigt annorlunda känsla att rita med det också. Lite väl hård och o-fjädrande att rita med, är väl det enda minuset. Fast jag ska nog leta efter ett annat stift så jag har lite att byta mellan.

Modell: Anna, som vill visa mig någonting roligt som de spelat in, och en icke helt samarbetsvillig videokamera.

"How does this camera work, really??" Friend Anna, for once slightly confused by a non-cooperative video camera.
Sketched with a Rotring Artpen I found in a drawer, from back in the day when I practiced more calligraphy than I do now.

Besök på SF-bokhandeln

Tre månader sedan jag bloggade sist. (Jag trodde det var tre veckor? Ujedamej vad tiden går fort och redan är det oktober och snart är det jul och midsommar!) Jag har ju ritat massor, men ändå inte kommit mig för att skanna eller posta det, hur det nu kan komma sig.
Tsk. Så kan vi ju inte ha det.

Var på SF-bokhandeln idag. Åsa Ekström, som satt i en av studiorna på Serieskolan i fjol när jag gick ettan, pratade om manga och signerade sin bok Sayonara September inför en intresserad publik. Yep, det blev till och med skrikande fans!

Läs om boken här.

Eftersom jag inte hade en kamera med mig är här en teckning i stället. (Hurra, konst!)
Bordet var ställt precis vid dörren eftersom Stockholms Filmfestival ockuperade den större platsen längre in, och sålunda blev det en övning i smidighet, tålamod och akrobatik att rita där jag stod inklämd vid ett ställ med mjukismonster och Star Wars-muggar. Det var väldigt trångt och kunder på väg in och ut ur butiken trängde sig förbi ungefär var femte sekund med risk för att knuffa till både penna och block. Men jag har alla mina tår kvar, och kunderna hade lika många ögon när de gick hem som när de kom in – jag petade inte ut ett enda, varken i misstag eller med flit.

English for Swedish-impaired international friends:
Went past SF-Bokhandeln (the Science Fiction Bookshop) today to say hi to Åsa Ekström who was signing her manga comic book Sayonara September. Åsa even got screaming fans! Well, one. (Not me, 'cause I don't scream. I'm the nice, quiet type over at the door who's trying to juggle a sketchbook and pen while customers keep pushing past me. And I don't even poke anyones eye out for stepping on my toes, see that's how nice I am. And happy, in my arty beret.)

Coco Moodysson

Vi har ju då och då gästlärare här på skolan. För ett tag sen hade vi Coco Moodysson som gästlärare i en vecka. Det var väldigt trevligt.

Här är en sida ur mitt skissblock där jag ritade av henne. Man kan inte riktigt se det här på bilden, men det är Robert Smith på hennes t-shirt.

Efter helgen

Ja, här är den alltså, bilden som skulle varit i förra inlägget.

Liten snabb skiss under föreläsningen.

Festivalen i Stockholm var fantastiskt rolig, jag skriver mer om den nästa gång, men nu är det sovadags.

Lite smakprov

Här är några smakprov från den halvfärdiga serien.

Text och färg ska på förstås.
Jag tänker att den kanske blir enfärgad, bara i blåa toner, eller gula.
Undrar om det blir bra?
Jag vet inte riktigt om jag vill färglägga den helt och hållet, det kanske blir för plottrigt.

"Ursäkta, är det här seminariet om science-fiction ska vara?"




"Stå still! Jag ska bara prova klubban lite!"



Och självklart minst en tentakel.

Skisser från konvent

I helgen har jag varit på lajvkonvent i Västerås och gjort ett antal skisser och anteckningar. Det var otroligt kul.

Tanken är att det ska bli ett reportage, eller krönika, i serieform. Jag är mycket entusiastisk över idén. Men exakt hur det kommer att bli, det får vi se. Jag ska strukturera upp mina anteckningar idag och förhoppningsvis kommer en röd tråd att utkristallisera sig.

Och för den som undrar: ja, jag vet att det är bra att ha en tanke vart man ska, innan man börjar. Och det hade jag också. Sen brukar jag alltid ändra på saker under arbetets gång, förstås. Det är där jag är nu.

Så här ser det ut när jag gör skisser, ungefär:

Några killar presenterar sina idéer om ett kommande arrangemang.

Och en till.

En vän håller föredrag om några projekt:

Osprudel

Somliga dagar har man bra rit-dagar, man sprudlar av idéer och sprakar av kreativitet.

Ni vet?

Andra dagar är som idag:

Idag har jag skissat en poänglös seriesida jag inte var nöjd med, fick beröm för de bitar jag hafsade igenom, och inga kommentarer på det som jag tyckte jag gjort bra.

Kreativiteten nere på noll, så jag ägnade mig istället åt att rita om gamla skisser från lådan, så de blev lite snyggare och jag i alla fall kan se vad de föreställer.

Och den här apan blev jag ganska glad över. Har den inte rätt fina ögon ändå?

Ja, den tycker jag om.
Bra apa.

Här är en skiss jag gjorde förut. Det började som en övning, men det kanske blir något mera av det sen.

I morgon ska jag rita upp ett eller två bildmanus, som jag tänker börja teckna härnäst. Jag har lust att testa att teckna lite mera med stålstift, det är skoj.

Från främmande världar.

Det här med att inte ha en egen skanner, det visade sig vara mer besvärligt än jag trodde.

I alla fall: det kändes som om jag ville rita mer rymdskepp och sånt, och då blev det de här skisserna.

I morgon blir det någonting annat.

Dagens arrrgh

Här är en skissad och halvt tuschad bit av en mycket kort liten serie, som jag nu har hållit på med i två dagar och fortfarande inte kommit åt att tuscha färdigt.
Det har varit för mycket annat att göra – hela tiden, hela tiden något annat som vi ska göra. Arrrgh, jag blir tokig!

Det här stör mig oerhört.
Jag vill bli färdig med den här kortserien nu och gå över till nästa!
Men i stället har jag fått rita kossor hela dagen, i en uppgift som jag ärligt talat hellre varit utan.