onsdag 10 mars 2010

Dagens vänporträtt



Ingen serie idag, sorry! Skissboken jag scannar från har råkat ut för fukt, och det vattenlösliga bläcket har krupit ut i pappersfibrerna och kladdat runt – inte mycket, men tillräckligt för att betyda mycket mera redigering och meckande än jag hade tänkt från början. Hemskt irriterande. Hoppas få upp serien i morgon i stället.

Håll till godo så länge med den här snabba tuschteckningen på en fin, fin vän till mig, som tycker att jag uppdaterar alldeles för sällan.

Verktyg: Pentel Pocketbrush, ur samma skissbok. Kul penna att rita med. Jag blev väldigt nöjd med håret.

tisdag 9 mars 2010

Och februari, den bara försvann...

En annan sak som jag kom att tänka på nu, är att jag faktiskt inte gjort något inlägg på hela februari. Hoppsan hejsan.

Men det ska vi råda bot på, jag skannar en serie nu.

Snart på en blogg nära dig!

Skaffa katt? Adoptera, säger jag!

En kommentar här på bloggen nyss fick mig att tänka på Bror och Mathilda, de två fina katterna jag delade lägenhet med nere i Malmö i fjol. De kom från Katthjälpen i Malmö och vi ställde upp som tillfälligt jourhem för dem i ett halvår.

Bror är rena cirkusen att bo med, han är på samma gång korkad och väldigt nyfiken – och alltid lika glad och sällskaplig och vill vara med där det händer grejer. Jag har, helt seriöst, aldrig skrattat så mycket åt nån katt nånsin.

Mathilda är tack och lov lite lugnare. Och smartare också, hon äter till exempel (till skillnad från Bror) ingenting som hon inte helt säkert vet är mat.
Hon har å andra sidan väldigt mycket päls.


Bror och Mathilda finns fortfarande på Katthjälpen i Malmö.
Fina, fina, roliga katter. Hoppas någon snäll människa adopterar dem.
Det skulle vara så fint om de fick ett bra hem till sist.

Om du funderar på att skaffa katt: det finns massor av övergivna katter i hela Sverige som behöver hem. Om du inte absolut måste ha en speciell och sällsynt ras, så överväg verkligen att adoptera en hemlös kisse från ett katthem!

måndag 25 januari 2010

Ny penna: Rotring ArtPen

It's my favourite pen since I got it a month ago. Click to see it larger, please.
I can't figure out why the picture turns out so tiny, and as it's very late and I'm very tired, I'm just not going to start fiddling with it tonight. Even if I know it is something ridiculously easy, I'm just too sleepy to care right now and need to go to bed.



Translation:
Testing Rotring ArtPen, nib size Sketch F

1. Trying the pen on the subway
2. Trying the pen at home "Whatthef... why is the line so crappy now?!?"

-!- This is a good pen but you have to hold it with the nib downwards before starting to draw so the ink flows down. ()Just a moment is enough) It is not a common fineliner.
(text on the arrow sign says DOWN)


This is one of my favourite pens at the moment. It's a fountain pen with a really long body, very comfortable to handle. I had just forgotten how fountain pens work, is all. Been so used to the fineliners and the markers for years.

fredag 22 januari 2010

Spelar pennan roll?

Jag kan tycka att det är svårt ibland att rita ifall jag inte har med mig mina vanliga pennor, eller om jag skaffat ny penna/ny skissbok och inte hunnit "komma in" i den riktigt än.

Man kan ju tycka att det spelar väl ingen roll vilken penna eller papper man använder, det är ju inte pennan som ritar utan den som håller i pennan. Kan man rita så kan man rita, eller hur? Kan man rita kan man väl rita med vad som helst, annars är man kanske bara en halvkass tecknare som skyller på att man har "fel verktyg"?

Men visst spelar verktygen roll. Inte så att det finns någon Magisk Penna därute som gör att vem som helst kan rita jättebra, men man skaffar sig sina favoriter. Handen rör sig olika med olika verktyg, man lär sig efterhand hur just ens egen favoritpenna fungerar och vad man ska göra för att få de streck man vill. Verktyget blir som en förlängning av en själv. Byt ut mot ett annat verktyg, och plötsligt är man på ruta ett igen, och bara: jahapp..? Hur funkar det här nu då? Och det kan vara både kul och spännande, och lite jobbigt tills man kommit på hur man ska göra för att få till det som man vill.

Som jämförelse, två teckningar ritade vid samma tillfälle.
Med min vanliga favorit-tuschpenna:

Och med nya penselpennan:

Ja. Ni ser ju. Jag är så koncentrerad på hur pennan gör linjer att proportionerna åker all världens väg.
Det var ungefär här jag bestämde mig för att byta penna till något bekvämare och plocka upp penseln en annan dag...

Comparison:
1. My old fave pen 2. My new Brushpen of Darkness (and Dryness)
Interesting how different tools can give such different results. I know how the old pen works, and so it is like an extension of myself - the barrier between mind and paper is minimal. Not so with the yet unfamiliar brushpen, where I'm still oh so much a beginner, lost but merrily stumbling along wherever the pen goes.
Also, I'm obviously so busy exploring the new and interesting lines the brushpen can make, that I completely forget about proportions and anatomy. Hahaha! Look at that shoulder and arm, what's going on there??
Great shading tool, though.

Mer caféteckningar



Sen bytte vi café, och jag bytte penna till något jag är lite mer van med.
Och plötsligt blir folk mycket mera lika hur de brukar se ut! Hurra!

Then we changed cafés, and I changed pens. Yey!

torsdag 21 januari 2010

More friends


Another quick sketch with the Brushpen Of Darkness. Same café, same table, different friend (hi there D! Man, you look serious here).
There's something odd going on there with the arms and hands, but that's the way it can go when sketching straight from life, one minute, with ink, and no pencil sketch beforehand. You get what you get. (And I managed to make a better sketch of this dude later.) I do like the shoulder part and back though, those turned out really nice. They've got a nice sense of volume there.

Anyway, it's from the SKETCHbook. Which means, it's the place where I'm allowed to make mistakes so I don't make them later. ;)

I've decided to put up mistakes and sketches here as well as finished drawings. Though it is scary to show stuff that's not finished or perfect in my eyes.