Akvarell utan nåd

Idag försov jag mig alldeles förfärligt och när jag väl kom till skolan skulle vi öva oss på att färglägga med akvarellfärger. Jag kommer plötsligt ihåg varför jag tycker så illa om akvarell.

När man råkar göra fel (vilket man förr eller senare gör) finns det ingen väg tillbaka. Man är rökt, har satt sin sista potatis, och det kokta fläsket är obönhörligen, bortom all räddning, stekt.



Man måste vara noga och vänta länge tills det förra lagret färg har torkat helt, annars händer ovanstående. Medan man väntar kan man rita andra saker.

Här är min färglåda och min vattenkopp medan jag väntar. Och väntar.

Jag är mycket duktig som väntar väldigt länge. Säkert flera minuter.

Sen blir det ungefär så här, som det inte skulle vara. Den där stora bloffan i det blåa beror på att jag tog för mycket färg i penseln på en gång och sen skulle rätta till det hela efteråt. Och det går ju som sagt inte med akvarell, som är hin ondes påfund.


Jag tycker i och för sig att det blev ganska intressant och fin effekt, så som färgen rann ut.

Men det var ju inte så det skulle vara.