Jag och några kompisar var på Skansen idag, de flesta av oss i tjugotalskläder.
Snön låg vit på alla taken, det dracks glögg och nyponsoppa, det åts brända mandlar, det åktes häst och vagn, det fikades i tjugotalsmiljö, kastades snöbollar och tittades på de djuren som var vakna så här års (rävarna, vargarna, renarna, älgarna, vildsvinen, ugglorna). Björnen sover, järven hade gömt sig bakom en sten och lon såg vi inte ens en tass av. Känns lite sådär att titta på djur i fångenskap faktiskt, det känns som om en hel del av djuren tycker det är lite jobbigt med alla människor som glor. Och ropar, och viftar, och visslar och har sig.
Men uttrarna, uttrarna! De kom fram och skulle hälsa på alla människorna som stod utanför hägnet, hur roliga och söta som helst. Jättenyfikna.
Jo, och så klappade jag en älg också. Den var inte så sträv som man kan tro.
Och jag har en ny penna: Pentel Colorbrush. Den är dubbelt så dyr, och sämre, än min förra penselpenna som var nån japansk billighetsvariant. Bläh.
Today a bunch of us went to Skansen, an open-air museum here in Stockholm. It was snowing like it has been for the last week, and about -7° C. Lovely winter weather. Just for fun, most of us went dressed up vintage-style, which raised some eyebrows among the other visitors.
Highlights: petting a moose and watching the otters.
I'm not too keen on the idea of keeping animals in captivity, to be honest, even if I like the opportunity to look at them up close and for real. Lots of the animals just really don't seem all too happy to have humans staring at them all day and taking pictures – but the otters, the otters! They come running up to the glass to have a look at YOU and say hello. "Hello! Hi! Hello! Who are you? Hello hello! Hello! Hi!" Otters are beyond cute.
In other news: I'm not impressed with my new brush pen. The brush bit is ok but the ink flow way too low. Crap.
