Självporträtt.
Det är en mycket liten tjock uggla och ingen hatt. Eller är det en ugglehatt? Kanske.
Tillägg: just det, kanske ska säga att den är ritad för att höra till ett adjö-brev som jag skrev till läsarna av en viss tidning som jag jobbat med i tre år, men nu kliver av från. Därför gråter det ena lilla monstret så. De har lätt att bli alldeles överväldigade av känslor, de små liven. Ack ja. Snart är han glad igen.
