Skansen

Jag och några kompisar var på Skansen idag, de flesta av oss i tjugotalskläder.
Snön låg vit på alla taken, det dracks glögg och nyponsoppa, det åts brända mandlar, det åktes häst och vagn, det fikades i tjugotalsmiljö, kastades snöbollar och tittades på de djuren som var vakna så här års (rävarna, vargarna, renarna, älgarna, vildsvinen, ugglorna). Björnen sover, järven hade gömt sig bakom en sten och lon såg vi inte ens en tass av. Känns lite sådär att titta på djur i fångenskap faktiskt, det känns som om en hel del av djuren tycker det är lite jobbigt med alla människor som glor. Och ropar, och viftar, och visslar och har sig.
Men uttrarna, uttrarna! De kom fram och skulle hälsa på alla människorna som stod utanför hägnet, hur roliga och söta som helst. Jättenyfikna.

Jo, och så klappade jag en älg också. Den var inte så sträv som man kan tro.

Och jag har en ny penna: Pentel Colorbrush. Den är dubbelt så dyr, och sämre, än min förra penselpenna som var nån japansk billighetsvariant. Bläh.

Today a bunch of us went to Skansen, an open-air museum here in Stockholm. It was snowing like it has been for the last week, and about -7° C. Lovely winter weather. Just for fun, most of us went dressed up vintage-style, which raised some eyebrows among the other visitors.

Highlights: petting a moose and watching the otters.
I'm not too keen on the idea of keeping animals in captivity, to be honest, even if I like the opportunity to look at them up close and for real. Lots of the animals just really don't seem all too happy to have humans staring at them all day and taking pictures – but the otters, the otters! They come running up to the glass to have a look at YOU and say hello. "Hello! Hi! Hello! Who are you? Hello hello! Hello! Hi!" Otters are beyond cute.

In other news: I'm not impressed with my new brush pen. The brush bit is ok but the ink flow way too low. Crap.

Bara en liten sak

Självporträtt.
Det är en mycket liten tjock uggla och ingen hatt. Eller är det en ugglehatt? Kanske.

Tillägg: just det, kanske ska säga att den är ritad för att höra till ett adjö-brev som jag skrev till läsarna av en viss tidning som jag jobbat med i tre år, men nu kliver av från. Därför gråter det ena lilla monstret så. De har lätt att bli alldeles överväldigade av känslor, de små liven. Ack ja. Snart är han glad igen.

Geek Girl Meetup

Jag var på konferens i helgen. För tjejer intresserade av och verksamma inom områden som teknik, kommunikation och media.
Såg det som ett perfekt tillfälle att ta reda på lite mer om en del saker jag är nyfiken på, samt också en chans att träna på att fotografera, vilket är ett område där jag ännu har mycket att lära.

Det var otroligt inspirerande och roligt!
Varenda föredrag och workshop jag var på var intressant. Jag bidrog med att designa några fina klistermärken till evenemanget:





Man kan sätta dem på sin dator, så här, så fint det blir. Det var många som gjorde det. (Och på sig själva, och på sina böcker, och sina väskor... det gjorde mig väldigt glad att folk tyckte de var så fina. De ÄR verkligen fina!)

De fina sponsorerna hade sett till att alla deltagare fick generöst med mat och dryck plus massor med frukt, nyttosnacks, energijuicer och sånt (det går ju åt massor med energi när man tänker, vet ni), var sin goodiebag med ännu mera skoj, och en härlig fest.
Och förutom det vann jag också en superkul byggsatslåda full med små elektronikgrejor att ta med mig hem. Håhåhå!

Det blir nog mera poster om det, men just nu de närmaste dagarna har jag så dretans mycket att göra, att allt som inte är brinnande brådis, det tar jag itu med när jag har en minut över. (Vilket jag inte har så många.)

Geek Girl Meetup, som sagt!
Mer om det senare.

I attended a conference this weekend and had a great time. I made the design for these nice stickers. They were a lot of fun to draw, and the printers did a fantastic job. I'm very happy how they turned out, all shiny and colourful. I want to stick them everywhere, but being the poor and fairly low-tech geek I am these days, I'm sort of running out of computers very quickly.

Veckans äckligaste

I onsdags kände jag mig händig och energisk och kom på den fina idén att ta itu med avloppet under badkaret.

Somlig urgammal ondska är det bäst att låta ligga.
Strax efter att jag lyft locket och börjat röra omkring i det stillastående vattnet började jag ana att jag gjort ett misstag. Jag har inga ord för den stanken. Det här var snarare ett jobb för en exorcist.
Bittert ångrade jag mig, men det var ju så dags. Det var bara att bita ihop och rensa på.


Cleaning the bathroom drain is NOT on my favourite list of things to do.

This time the Slimy Hairball from Hell was hiding down there.
But I won.

Testar nya pennor

Har experimenterat lite med andra pennor för att hitta nånting som är smidigt att ha med överallt och som inte känns som en vanlig tuschpenna. Jag är svag för reservoarpennor, såna där med bläckpatroner i, men de är faktiskt ganska obekväma att rita med i längden eftersom skaftet är så kort och mina fingrar långa. Funkar icke, jag får kramp efter ett tag.

Men så när jag grävde i en låda med blandade grejer hittade jag en Rotring Artpen med 18 centimeter skaft, som hängt med som skrivpenna på den tiden när jag höll på med kalligrafi. Den gillar jag! Och tydligen kan man byta stift i den också. Som ni kan se på linjerna sitter det ett platt kalligrafistift i den nu, och det blir ju en lite speciell karaktär på linjen då.

Jag tyckte det blev rätt fint. Väldigt annorlunda känsla att rita med det också. Lite väl hård och o-fjädrande att rita med, är väl det enda minuset. Fast jag ska nog leta efter ett annat stift så jag har lite att byta mellan.

Modell: Anna, som vill visa mig någonting roligt som de spelat in, och en icke helt samarbetsvillig videokamera.

"How does this camera work, really??" Friend Anna, for once slightly confused by a non-cooperative video camera.
Sketched with a Rotring Artpen I found in a drawer, from back in the day when I practiced more calligraphy than I do now.

Besök på SF-bokhandeln

Tre månader sedan jag bloggade sist. (Jag trodde det var tre veckor? Ujedamej vad tiden går fort och redan är det oktober och snart är det jul och midsommar!) Jag har ju ritat massor, men ändå inte kommit mig för att skanna eller posta det, hur det nu kan komma sig.
Tsk. Så kan vi ju inte ha det.

Var på SF-bokhandeln idag. Åsa Ekström, som satt i en av studiorna på Serieskolan i fjol när jag gick ettan, pratade om manga och signerade sin bok Sayonara September inför en intresserad publik. Yep, det blev till och med skrikande fans!

Läs om boken här.

Eftersom jag inte hade en kamera med mig är här en teckning i stället. (Hurra, konst!)
Bordet var ställt precis vid dörren eftersom Stockholms Filmfestival ockuperade den större platsen längre in, och sålunda blev det en övning i smidighet, tålamod och akrobatik att rita där jag stod inklämd vid ett ställ med mjukismonster och Star Wars-muggar. Det var väldigt trångt och kunder på väg in och ut ur butiken trängde sig förbi ungefär var femte sekund med risk för att knuffa till både penna och block. Men jag har alla mina tår kvar, och kunderna hade lika många ögon när de gick hem som när de kom in – jag petade inte ut ett enda, varken i misstag eller med flit.

English for Swedish-impaired international friends:
Went past SF-Bokhandeln (the Science Fiction Bookshop) today to say hi to Åsa Ekström who was signing her manga comic book Sayonara September. Åsa even got screaming fans! Well, one. (Not me, 'cause I don't scream. I'm the nice, quiet type over at the door who's trying to juggle a sketchbook and pen while customers keep pushing past me. And I don't even poke anyones eye out for stepping on my toes, see that's how nice I am. And happy, in my arty beret.)

Gårdagens bild

Idag öser regnet ner, men igår var det världens finaste väder, så jag tog mig till parken vid Nytorget och åt glass till lunch med min kompis Sara. Sen drack vi kaffe på gräsmattan. Och så ritade jag en bild eftersom jag hade skissbok och lite pennor med mig.

Jag kanske inte kan rita hemma, men jag kan i alla fall rita utomhus när vädret funkar. Men jag behöver verkligen en studio till hösten.

Här är Sara, i parken vid Nytorget.