Dagens vänporträtt

Ingen serie idag, sorry! Skissboken jag scannar från har råkat ut för fukt, och det vattenlösliga bläcket har krupit ut i pappersfibrerna och kladdat runt – inte mycket, men tillräckligt för att betyda mycket mera redigering och meckande än jag hade tänkt från början. Hemskt irriterande. Hoppas få upp serien i morgon i stället.

Håll till godo så länge med den här snabba tuschteckningen på en fin, fin vän till mig, som tycker att jag uppdaterar alldeles för sällan.

Verktyg: Pentel Pocketbrush, ur samma skissbok. Kul penna att rita med. Jag blev väldigt nöjd med håret.

Spelar pennan roll?

Jag kan tycka att det är svårt ibland att rita ifall jag inte har med mig mina vanliga pennor, eller om jag skaffat ny penna/ny skissbok och inte hunnit "komma in" i den riktigt än.

Man kan ju tycka att det spelar väl ingen roll vilken penna eller papper man använder, det är ju inte pennan som ritar utan den som håller i pennan. Kan man rita så kan man rita, eller hur? Kan man rita kan man väl rita med vad som helst, annars är man kanske bara en halvkass tecknare som skyller på att man har "fel verktyg"?

Men visst spelar verktygen roll. Inte så att det finns någon Magisk Penna därute som gör att vem som helst kan rita jättebra, men man skaffar sig sina favoriter. Handen rör sig olika med olika verktyg, man lär sig efterhand hur just ens egen favoritpenna fungerar och vad man ska göra för att få de streck man vill. Verktyget blir som en förlängning av en själv. Byt ut mot ett annat verktyg, och plötsligt är man på ruta ett igen, och bara: jahapp..? Hur funkar det här nu då? Och det kan vara både kul och spännande, och lite jobbigt tills man kommit på hur man ska göra för att få till det som man vill.

Som jämförelse, två teckningar ritade vid samma tillfälle.
Med min vanliga favorit-tuschpenna:

Och med nya penselpennan:

Ja. Ni ser ju. Jag är så koncentrerad på hur pennan gör linjer att proportionerna åker all världens väg.
Det var ungefär här jag bestämde mig för att byta penna till något bekvämare och plocka upp penseln en annan dag...

Comparison:
1. My old fave pen 2. My new Brushpen of Darkness (and Dryness)
Interesting how different tools can give such different results. I know how the old pen works, and so it is like an extension of myself - the barrier between mind and paper is minimal. Not so with the yet unfamiliar brushpen, where I'm still oh so much a beginner, lost but merrily stumbling along wherever the pen goes.
Also, I'm obviously so busy exploring the new and interesting lines the brushpen can make, that I completely forget about proportions and anatomy. Hahaha! Look at that shoulder and arm, what's going on there??
Great shading tool, though.

Mer caféteckningar

Sen bytte vi café, och jag bytte penna till något jag är lite mer van med.
Och plötsligt blir folk mycket mera lika hur de brukar se ut! Hurra!

Then we changed cafés, and I changed pens. Yey!

More friends

Another quick sketch with the Brushpen Of Darkness. Same café, same table, different friend (hi there D! Man, you look serious here).
There's something odd going on there with the arms and hands, but that's the way it can go when sketching straight from life, one minute, with ink, and no pencil sketch beforehand. You get what you get. (And I managed to make a better sketch of this dude later.) I do like the shoulder part and back though, those turned out really nice. They've got a nice sense of volume there.

Anyway, it's from the SKETCHbook. Which means, it's the place where I'm allowed to make mistakes so I don't make them later. ;)

I've decided to put up mistakes and sketches here as well as finished drawings. Though it is scary to show stuff that's not finished or perfect in my eyes.

Bara en liten sak

Självporträtt.
Det är en mycket liten tjock uggla och ingen hatt. Eller är det en ugglehatt? Kanske.

Tillägg: just det, kanske ska säga att den är ritad för att höra till ett adjö-brev som jag skrev till läsarna av en viss tidning som jag jobbat med i tre år, men nu kliver av från. Därför gråter det ena lilla monstret så. De har lätt att bli alldeles överväldigade av känslor, de små liven. Ack ja. Snart är han glad igen.

Testar nya pennor

Har experimenterat lite med andra pennor för att hitta nånting som är smidigt att ha med överallt och som inte känns som en vanlig tuschpenna. Jag är svag för reservoarpennor, såna där med bläckpatroner i, men de är faktiskt ganska obekväma att rita med i längden eftersom skaftet är så kort och mina fingrar långa. Funkar icke, jag får kramp efter ett tag.

Men så när jag grävde i en låda med blandade grejer hittade jag en Rotring Artpen med 18 centimeter skaft, som hängt med som skrivpenna på den tiden när jag höll på med kalligrafi. Den gillar jag! Och tydligen kan man byta stift i den också. Som ni kan se på linjerna sitter det ett platt kalligrafistift i den nu, och det blir ju en lite speciell karaktär på linjen då.

Jag tyckte det blev rätt fint. Väldigt annorlunda känsla att rita med det också. Lite väl hård och o-fjädrande att rita med, är väl det enda minuset. Fast jag ska nog leta efter ett annat stift så jag har lite att byta mellan.

Modell: Anna, som vill visa mig någonting roligt som de spelat in, och en icke helt samarbetsvillig videokamera.

"How does this camera work, really??" Friend Anna, for once slightly confused by a non-cooperative video camera.
Sketched with a Rotring Artpen I found in a drawer, from back in the day when I practiced more calligraphy than I do now.

Besök på SF-bokhandeln

Tre månader sedan jag bloggade sist. (Jag trodde det var tre veckor? Ujedamej vad tiden går fort och redan är det oktober och snart är det jul och midsommar!) Jag har ju ritat massor, men ändå inte kommit mig för att skanna eller posta det, hur det nu kan komma sig.
Tsk. Så kan vi ju inte ha det.

Var på SF-bokhandeln idag. Åsa Ekström, som satt i en av studiorna på Serieskolan i fjol när jag gick ettan, pratade om manga och signerade sin bok Sayonara September inför en intresserad publik. Yep, det blev till och med skrikande fans!

Läs om boken här.

Eftersom jag inte hade en kamera med mig är här en teckning i stället. (Hurra, konst!)
Bordet var ställt precis vid dörren eftersom Stockholms Filmfestival ockuperade den större platsen längre in, och sålunda blev det en övning i smidighet, tålamod och akrobatik att rita där jag stod inklämd vid ett ställ med mjukismonster och Star Wars-muggar. Det var väldigt trångt och kunder på väg in och ut ur butiken trängde sig förbi ungefär var femte sekund med risk för att knuffa till både penna och block. Men jag har alla mina tår kvar, och kunderna hade lika många ögon när de gick hem som när de kom in – jag petade inte ut ett enda, varken i misstag eller med flit.

English for Swedish-impaired international friends:
Went past SF-Bokhandeln (the Science Fiction Bookshop) today to say hi to Åsa Ekström who was signing her manga comic book Sayonara September. Åsa even got screaming fans! Well, one. (Not me, 'cause I don't scream. I'm the nice, quiet type over at the door who's trying to juggle a sketchbook and pen while customers keep pushing past me. And I don't even poke anyones eye out for stepping on my toes, see that's how nice I am. And happy, in my arty beret.)

Gårdagens bild

Idag öser regnet ner, men igår var det världens finaste väder, så jag tog mig till parken vid Nytorget och åt glass till lunch med min kompis Sara. Sen drack vi kaffe på gräsmattan. Och så ritade jag en bild eftersom jag hade skissbok och lite pennor med mig.

Jag kanske inte kan rita hemma, men jag kan i alla fall rita utomhus när vädret funkar. Men jag behöver verkligen en studio till hösten.

Här är Sara, i parken vid Nytorget.

Klassporträtt

Tisdagen den sista veckan i skolan före avslutningen, gav fina Stina (vår teckningslärare) oss en sista uppgift: att rita porträtt på hela klassen.

Sen tog hon alla de porträtt vi ritat, och pysslade ihop vad som säkert är det finaste fanzinet som någonsin gjorts.

Så här mina porträtt på de fina personer jag delat klass med. Verkligen fantastiska människor. Kommer att sakna dem alla.

My fabulous classmates. I will miss seeing you all every day.

Coco Moodysson

Vi har ju då och då gästlärare här på skolan. För ett tag sen hade vi Coco Moodysson som gästlärare i en vecka. Det var väldigt trevligt.

Här är en sida ur mitt skissblock där jag ritade av henne. Man kan inte riktigt se det här på bilden, men det är Robert Smith på hennes t-shirt.

Efter helgen

Ja, här är den alltså, bilden som skulle varit i förra inlägget.

Liten snabb skiss under föreläsningen.

Festivalen i Stockholm var fantastiskt rolig, jag skriver mer om den nästa gång, men nu är det sovadags.

Dagens

Här är en bild på min kompis Elin, seriefigurifierad. Hej Elin!

Så jag har hållit på att tuscha en serie de senaste veckorna. Den borde egentligen vara klar för länge sen, men det har varit en massa små saker som satt hinder för det. Bland annat har jag lärt mig en massa om hur whiteout och tuschpennor fungerar, alternativt inte fungerar ihop. Nyttigt.

(För att inte tala om att jag bokstavligen fått svart på vitt på exakt hur mycket jag tenderar att dra handen över ännu inte helt torkad tusch. Argh!)

Och jag har saknat Den Rätta Tuschpennan för att få till detaljer som ögon, samt att texta med.

Man kan kanske tycka det är fånigt att det ska spela någon roll, penna som penna liksom, det viktigaste är väl att den gör ett streck på pappret. Och jo, i vissa fall så kanske det är så.

Men för mig spelar det stor roll, att verktygen fungerar som jag vill. Det ska inte vara jobbigt att rita, verktygen ska inte sätta ett hinder för bilden att bli som jag vill ha den. De ska kännas som en förlängning av handen och huvudet. Om det är för besvärligt att rita så blir jag arg och ledsen. Jag kan stå ut med verktyg som fungerar sisådär, men oftast är det inte lika roligt som att rita med Rätt Verktyg. Och det går långsammare, mycket långsammare.

Nu har jag i alla fall fått tag på en penna som är så fin, så bra, så underbar!

Pigma Graphic. Nu är det roligt.

Shakespeare

Om Shakespeare hade varit en mus.

Varför?

Jamen varför inte?

Jag försöker hitta ett bra sätt att rita med tusch-känsla i datorn. Snabbt, roligt, så som jag tycker om.

Jag älskar alltså att rita för hand. Men ibland blir det här med att rita för hand, och sen hitta en skanner, sen skanna, för att till sist kunna lägga upp bilden på bloggen - det blir en för lång process, bökigt och tråkigt och tar så lång tid att jag hinner lessna på vägen. Och då blir det inte så mycket på bloggen. Ja, och ibland har jag ingen skanner heller.

Det är ju dumt att ha så många steg på vägen från idé till inlägg. Därför utforskar jag så smått olika sätt att rita "för hand" i datorn. Det här är i Illustrator, och jag vet inte... det var ganska roligt, men väl inte riktigt vad jag var ute efter :)

Notera förresten den chica ringen i örat och den bohemiskt slarviga kragen. Så ser en sann poet ut. Jodå, de finns på förlagan också. William, din spjuver.

Till min mormor

Det här är ett födelsedagskort som jag ritat till min mormor. Egentligen skulle jag postat det innan helgen, men saker tar alltid mycket längre tid än man tror, och så ritade jag fel, och så blev det som det blev. Men jag tror hon kommer bli glad i alla fall.

Min mormor är jättefin och jag tycker så mycket om henne.

Eftersom hon inte läser min blogg så gör det inget att jag postar bilden här innan hon fått kortet heller.